Jag gillar inte speglar och försöker undvika dem vid tillfällen då jag vet att jag ändå inte kan göra nåt åt det jag ser. Typ i affärer. Eller i fikarummet…
Så vissa dagar går jag där och känner mig plufsig, flottig och allmänt skabbig. Som i förrgår.
Men så plötsligt hände det - jag råkade kasta en blick på mig själv i en spegel jag passerade och blev glatt överraskad! Det var inte lika illa som jag trodde. (Den dan. Naturligtvis kan det bli motsatt effekt. Man går liksom och känner sig skitsnygg men så ser man sig i spegeln och dalar ner på jorden igen).
Jag försökte förklara mitt resonemang för en kollega, (som jag hädanefter kommer referera till som Trädet), men hon förstod inte hur jag menade. Trädet blir aldrig glatt överraskad när hon ser sig i spegeln.
Då hann jag tänka att jag är lite duktig, som ändå blir det. Tills en tredje person påpekade för oss att vi nog ska tänka över vår självbild båda två…
Jag förstår inte alls hur hon menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar